06/11

Nu tänkte jag att det vore en god idé att slänga in ett inlägg här, så det ska jag göra! För ett litet tag sedan hade vi en exeat-helg, vilket innebär att vi får tre dagar till att resa. Tillsammans med Corné, Justine och Maya (Rounak och Roshni var med på ett hörn med) åkte jag till Mumbai.

 Fick skjuts av Rounakh (T.h.) till Mumbai! Alla indier är rika och reser med privata bilar. Vi är framme i Mumbai och försöker köpa biljetter till ett pendeltåg. Det är för det mesta ett skämt, men nu hade vi två Hindi-speakers.

 Är på tågstationen och väntar på tåget. Livet liker! Woop

 Sedan hoppar vi på ett tåg. Att åka tåg här är mycket spännande. Man kan t.ex. hänga ut med hela kroppen utanför vagnen. Och då kan man smälla huvudet i en stolpe brevid spåret, som en från vår skola gjorde för 5 år sedan!

 När vi har åkt i tjugo minuter får vi veta att vi är på fel tåg, haha. Så då hoppar vi av för att byta.

 Sa jag att det är mycket folk här?

 Sedan är vi framme i stadsdelen Juho. Här fanns det en blommarknad under tågstationen.

Vi går in på en restaurang i närheten! Jag beställer Palak Paneer och roti. Palak Paneer är en typ av ost (det bästa substitutet för kött någonsing, ska ta med det hem i sommar) och roti är brödet från himlen.

 Sedan gick vi och såg en pjäs. Det var en komedi som handlade om hur George W. Bush skulle besöka indien och den amerikanska ambassaden höll uttagningar för vilken ''vanlig-medelklass-indier'' han skulle få skaka hand med. Egentligen var den inte fruktansvärt rolig. Men i Indien blir allting tio gånger roligare.



 Vi kom ut från teatern vid elvatiden, och då tog vi en taxi till en annanstadsdel för att hitta någonstans att sova. Corné förhandlar med taxichauffören.

 Hittade det mest obskyra vandrarhemmet där vi fick ett rum för 200 Rs/natt (dvs tjugo kr).

 Klockan är ett och vi är utsvultna, så vi letar efter någonstans att äta. Går förbi många lägenhetskomplex.

Till sist kommer vi fram till det här ståndet tio minuter innan stägningstid. Köper en paneer-rulle! Ja, paneer är det enda jag äter här.

 Vi vaknar upp och beger oss ut i staden! Hittar ett palats.

 Vi tar en buss till Bhendi Bazaar (Det är den korta historien - i den långa tappar vi bort varandra och jag träffar en brittisk koomiker som ska äta stadens starkaste maträtt osv.). En antikmarknad  först och främst men de hade andra saker med! Borde verkligen ha fotograferat antikvariaten.

Så besöker vi ännu mer, äter mat, hittar vårat inre jag etc. Men sen blir det kväll och då har vi fått äran att sova i Roshnis lägenhet! Med en mycket god utsikt.

Dagen efter hamnar vi på ett café och dricker kaffe.

Sedan åker vi runt med buss. Alla indier stirrar på mig, somliga filmar mig med. Och då är jag inte ens speciellt blond!?

Vi köper sweet lime juice vid ett juicestånd! Den bästa frukten. En hybrid mellan apelsin och clementin.

Sedan satte vi oss i en park och läste och spelade fotboll. 

På kvällen upptäckte vi att alla (förutom jag!) hade löss (någon som är väldigt vanligt på MUWCI). Så vi hade en kollektiv avlusningsdusch. Då har jag prickat av det på min att-göra-i-livet-lista.

Ironin i att bo i en lyxig lägenhet med utsikt över slummen.

Vi vaknar upp. Äter frukost och hänger innan vi ska bege oss hem till campus.

Bussresan hem. Att åka budgetklass i Indien är ungefär det bästa man kan göra! (Om jag låter ironisk nu så är jag inte det - det är fördjävla värt.)

 Vi måste byta buss i Pune för att ta oss till Paud, den närmsta byn.

Men vi bestämmer oss för att lifta istället. Efter ett tag liftar vi på en fantastiskt trevlig kvinna som bjuder in oss på te i hennes hus. Här väntar vi utanför hennes dörr medans hon parkerar bilen. (Sedan hade hon glömt husnycklarna på kontoret och var tvungen att åka tillbaka, men det är ju en annan sak)

Allt eftersom kommer vi hem. Välbehållna, trötta, hungriga, och mina medresenärer hade fortfarande löss.  Och det var slutet på denna resa.

Väl mött!

02/11

Hej! Så nu är jag här igen! Monsunen har minsann sin charm, men den går inte riktigt hand i hand med elektronik. De första veckorna gick kanske hälften av alla laptops på campus sönder på ett eller annat sätt. Min med. Då lämnade jag in den till IT center och fick tillbaka den en tid senare med ett nytt moderkort. IT-gruppen är väldigt roliga. De är som tagna ur en amerikansk high-school serie, haha.

Men, under den föregående månaden hände väldigt mycket. Fick rutiner, failade matematikprov och sånt. Jag ska försöka berätta om det mesta (bara inte just nu... för det skulle bli väldigt långt för er, och väldigt jobbigt för mig)! Om jag börjar i kronologisk ordning, så hade indierna i början av september en mycket stor och rosa festival för att fira Ganesh. (Kan tilläggas att efter denna festival har de hunnit med två till! De vet hur man festar till det de.) Efter att ha spelat indisk pop och dansat framför en Ganeshstaty i sju dagar så, ja, avslutades allt med att dansa ännu mer framför en staty, kasta rosa färg överallt och tillslut dumpa statyn i floden. Det tog ju självklart vi del av också. För man ska ju lära känna kulturen man lever i! Och ha kul samtidigt.

Så. Arbetarna här på skolan (kockar, städare, trädgårdsmästare (vi har ca 30) etc) hade under veckan satt upp sitt eget lilla tempel bakom caf. Vid tvåtiden drog vi med dit! Då såg det ut såhär:

Altare

Man gick fram och bad en bön (om man var hindu) och målade sin panna med röd eller orange färg. Det senare kunde man ju inte missa.

Pramod!

Justine

Ah, den här bilden visar väldigt väl för hur man känner sig under regnet. Det hade monsunat hela dagen och så kommer solen och Tudors (till höger) infall av extrem tacksamhet när den första solen bröt sig ur molnen talar för hur många av oss kände sig. Tro mig.

Men, så började man lasta in Ganesh i en lastbil.


Som började köra iväg, och man följde efter.

Sedan kom färgen!

Och musiken! (folk dansar)

Ingen vet riktigt vad som hände här.

Det blev lite kjedligt efter ett tag (dvs en och en halv timme). Så jag klättrade upp på lastbilstaket och hängde där.

 Efter ungefär tre timmar (de körde fördjävla långsamt. samma väga tar annars tjugo minuter) nådde vi målet, dvs byn nedanför skolan! Och en till Ganeshstaty.

Och vi träffade kompisar.

Som väldigt gärna ville ta ett kort på oss.

Sedan började kvinnorna bära offerkorgar.

Och männen statyer.

Ett redigt processionståg.

Och vi oerfarna kämpade på! Genom lera och bäckar och hål fyllda av vatten och lera.

Nere vid flodbädden började alla sjunga och dansa.

Så dumpade de den första statyen i sjön.

Men fler skulle i!

Och kvinnorna, ja, de offrade på.

Indierna var relativt rosa.

 Vi från skolan var väldigt rosa
.

Och så var det slut och när jag kom hem så tog Karanjit den här bilden. Ca det roligaste jag har sett.

Det var faktiskt sjukt kul, den där festivalen. Färgen stannade i mitt hår två veckor, så jag gick runt med en lila framtidsfärg i mitt hår. De som är blonadare (i.e. 90% av alla skandinavier har fortfarande rosa hår) har fortfarande rosa hår. Det ni!

Men det var ju inte bara festivaler som skedde.

Jag åt tillexempel en meterlång dosa med Rounak och Samantha.

Och så regnade det. Både på campus

och utanför campus.

Så då läste jag i regnet. Och det var väl det!

Fortsättning följer (när jag orkar, hehe)! Nu ska jag äta mat.

Väl mött!