Monday, August 29, 2011

29/8


Vad har hänt? Ganska mycket. Det har bland annat börjat regna. Och det slutar aldrig. Nu har det regnat i fyra dagar i sträck. Jag har inte torkat under dessa fyra dagar. Luften är så fuktig att allt annat blir fuktigt med, t.ex. min säng. Allting går sönder på något konstigt sätt med, haha. Men jag gillar det.

Jag har ätit mycket konstiga maträtter. Egg kokt i masala (inte så gott) och någon slags indisk rispudding (mycket gott!). Vi har möblerat om vårat rum med, så nu är mitt hörn dubbelt så stort. Jag behöver bara köpa nya gardiner! Lite färska bilder på vad som hänt; till er från mig!

I onsdags hade vid linking dinner med 80-tals tema. Jag vet inte riktigt vad jag ska föreställa här. Men jag har lego! Och axelvaddar. Det är väl lite 80-tal iallafall?

Mark, NN, Clara, Erik

Senare på kvällen var det en konsert i SPACE (dvs våran idrotts/musik/dans/kreativa hall). Där två lärare (tror jag) spelade traditionell indisk musik. Det är svårt att beskriva hur skickliga de faktiskt är. Jag har nog aldrig sett någon så skicklig. Det var mycket bra.

På torsdagen hade vi en introduktion av Akshara. Det är som jag tidigare nämnde ett projekt som skolan driver, eller iaf är myckjet delaktig i. Man utbildar fattiga indiska barn så att de ska kunna förbättra sin position i samhället. En del av Akshara utbildar barn i de närliggande byarna, en annan del utbildar barn från de indiska stammarna och en tredje del erbjuder några Akshara-studenter (ca 90) att gå IB på en UWC skola. Vår skola hjälper till med lärare, organisation och arbetsutrymmen. Akshara kommer hit på helgerna och använder våra labb, datorer etc.


Först fick vi en presentation av nuvarande Akshara-elever. De höll den på engelska trots att deras färdigheter inom språket inte är så stora. Det var roligt att se, och jag tror att de tyckte det var roligt själv.




Sedan delade vi upp oss i mindre grupper och åkte iväg med två Akshara-elever var. Våran grupp åkte först till ett tempel åt Shiva.


 Alzbeta, Akshara-elev, Sae Yan, Akshara-elev, Leo, Akira

Vi promenerade runt lite i byn. De från Akshara berättade anekdoter om livet där. Om en som fastade för att regeringen inte ville acceptera ett lagförslag emot korruption. Detta fastande är tydligen en stor nationell rörelse.


Efter en stund gick vi till skolan och träffade elever från Aksharas byprogram. Jag tror att de är 7-8 år. Alla började med att blygt presentera sig. De kunde i princip ingen engelska, bara marathi,  men nästan alla kunde säga ''My name is ***''.

Lärare.

Ute på tempelgården brevid skolan lekte vi lekar med barnen. De hade så jävla mycket energi, och verkade tycka att allt var det roligaste de någonsin gjort. Det var nog det bästa jag har gjort här sedan min ankomst.



I slutet tog vi fram våra kameror för att ta några kort på barnen. De blev galna. Hoppade, sprang och klättrade över varandra. Alla ville vara med på bild.

Gruppbild! Awkward family photo

På torsdagskvällen var det Buddy Ball här på MUWCI. Alla har fått en buddy (Jag frick Rickie från Costa Rica), och sedan ska alla klä ut sig i något som matchar sin buddy.

Jag och Rickie! Sherlock Holmes och Dr. Watson.

Corné och Matilda. De är alltså icke buddies, men tanke på deras olika klädnader.

Karanjit och Yerang som Harry och Cho Chang.


Lucía, Emil och Mark. Lucía och Emil är trash och städare. Mark vet jag inte riktigt, tror han var guerilla. Det var han säkert. För han är Mark!

I fredags var jag i Pune på Pune orientation. Pune är vår närmsta stad. Det var en timme av panikkänslor varje gång man gick över vägen. Det var också en timme som var väldigt rolig. Och jag köpte en hel del behövliga saker. Tvättmedel, galgar, tandkräm, en KUDDE!!!!!!!!!!! (skolans är som sittdyna), och en HANDDUK!!!!!!!!!. Jag har nämnligen delat en handduk med min norska co-year i en vecka nu. Det värsta är att det inte ens är vår handduk - det är en vi har lånat. Nu mot slutet hade den börjat lukta misstänksamt, så detta var ett lyckat köp. Handduken och kudden köpte jag på ett snobbigt varuhus för svinmycket pengar (i indiska termer, normalt i våra). Det var hemskt, men jag kunde inte hitta några på de vanliga affärerna.


Marknad med frukt! När mitt immunförsvar är stärkt, dvs om en månad eller så, så ska jag bege mig hit och konsumera granatäpplen, äpplen, melon, mango, papaya och alla andra frukter jag tvingades slita mig ifrån.

På lördagen var det dags för vår first year show! Vi hade dans, sång, musik, akrobatik, mimik. Det var lyckat och avslutades med en timmes dans till rytmiska trummor från byns lokala orkester. Andraåringarna var tvunga att klä ut sig till ett tema som vi gav dom, och idag måste vi klä ut oss till ett tema dom har gett oss för deras show. Vårat tema var tydligen ''sexy circus'', och ikväll ska jag klä ut mig som en ''horny vegetable''. Fråga mig inte varför allt är relaterat till sex. Jag funderar på att vara en horny eggplant, alltså en squash eller något i den stilen. Spännande att se. (Nej, jag tror inte att det är vanligt här att klä ut sig tre dagar i veckan. Men... Är det orientation week så är det.) Jag fick inga bra bilder från first year showen, men ni kan ju tänka er hur det var!

Imorse blev vi väcka av andraåringarna för ''surprise games'' kl. 8. Jag visste redan att det var ''muddy games'' för jag råkade se min buddys schema. Men såklart man var pepp ändå! Sedan blev jag mindre pepp. Det ösregnade, var svinkallt, jag hade bara på mig short och en tröja. Allt var blött och jag trodde att jag hade hamnat i en svensk vinter, så mycket frös jag. Så då tänkte jag: Ah, skönt med en varm dusch nu. Går in i duschen.. Och det finns. bara. kallvatten. Detta är nackdelen med Indien. Inget fungerar som det ska. Jag förbannar duschen, men inte mycket mer. Den brukar inte kunna få varmvatten, så jag är van. Men då, då, då TAR VATTNET SLUT. Så jag står i duschen naken, skakandes, lerig överallt och det finns inget vatten. Och till råga på allt har jag sällskap av två sjukt stora dagsländor. Men, vad kan man göra (förutom att vilja dö)? Jag torkar av mig med handduken och lägger mig i sängen för att återfå värmen. Juste, man har ju inget täcke här, nej, bara ett lakan. Jag blev varm först nu, fyra timmar senare!


Här är jag just nu, stenseriös i ösregnet. Och med det tackar jag för mig!

Thursday, August 25, 2011

26/8

Ja. Så är jag framme här på toppen av kullen. MUWCI! Det var en lång resa. Totalt var jag nog på resande fot i 40 timmar! Linköping - Arlanda - Heathrow - Mumbai - Pune - MUWCI. På planet hamnade jag brevid två danskar i min batch! Justine och Emil. Mycket trevligt. Och flygplansmaten var på riktigt den bästa jag har haft. Det var någon slags kryddig spenat/cottage cheese men ris. Det var även någon yoghurtröra och rice pudding till efterrätt. Sedan så skulle jag försöka sova. Det gick mindre bra.

Väl framme på Mumbai mötte vi upp alla andra nordbor! 4 Norskar, de två danskarna och en till svensk. Mumbai Int. Airport är ett mycket bra på exempel på indisk byråkrati. Så fruktansvärt seg. Vi behövde t.ex. gå igenom fem (5!) kontroller med olika passkontroller, dokumentkontroller, kontroller om inget, etc etc. Utanför flygplatsen var det ett gäng andraåringar som mäötte upp oss. Jag köpte min första indiska vara! En flaska vatten för 1 kr. Vi var tvungen att vänta där ett ganska långt tag på några fler förstaåringar som skulle anlända. Sedan åkte vi en indisk buss. Det var mycket spännande. Men Mumbai alltså.. Eller ja, för att vara uppriktig: Men Indien överlag... Det är så obeskrivligt smutsigt. Fascinerande att åka förbi kilometer av nybyggda lägenhetskomplex som på något konstigt sätt ändå har förfallit i ultrarapid. Och så fick jag reda på att det många av oss västerlänningar skulle kalla ''slumm'' (i.e. rostiga plåtskjul, lösspringande hundar, ruttnande sopor, 0 % dagsljus) är mer lägre medelklass. Jag undrar hur lägre klasser bor.

Bussresan tog 6 timmar. På vägen stannade vi vid ett vägstopp och jag köpte en grillad majskolv för 3 kr! Värt. Eller egentligen så betalade en japan, Akira, för min! Framme på MUWCI leddes jag till mitt rum. Mitt rum är inte riktigt som alla andras. Jag är bl.a. den enda som bor med tre andraåringar. Alla dessa  andraåringar är indier. Och, sist (men inte minst), alla heter Singh. Men två av dem är verkligen trevliga. Det var lite svårt att lära känna en av dem, men nu rullar det på! Den tredje kan jag inte förnamnet på ens. Haha.

Här bor jag för tillfället:


Mitt rum
Skrivbord


Badrum. Två toaletter till vänster och två duschar till höger. I princip är alltid en dusch och en toalett trasig, haha.


Ingången till mitt hus. Nr 6.


En del av min ''wada''. En wada är som en samling av hus med ett common room och en utomhusgård. I våran wada finns det sex hus.

Det är faktiskt ganska bra! Man vänjer sig snabbt vid all smuts och alla kryp. Någon sa häromdagen ''Well, when you're in MUWCI, you stop caring about how things look and smell.'' Och det är stämmer mycket väl.

Så - när vi kom fram var det inte bara solsken! Bildligt alltså. Bokstavligt talat var det faktiskt solsken, trots monsunen. Det var faktiskt ganska jobbigt och förvirrande. Man var ny, hittade ingenstans, lämnades ensam att ta sig runt, skulle äta middag utan att förstå hur något gick till etc. Men det gick väl ändå. På kvällen av min ankomst spelade jag cage football med nästan hela skolan. När jag vaknade nästa morgon var det mycket bättre. Och som tiden går blir saker lättare, roligare. Man lär känna fler och man lär sig hur saker går till.

Veckan har varit rolig. Det är konstigt, för även om man har saker att göra hela tiden så går allt i en sådan långsam takt. Vi har gjort mycket administrativt. Registrerat laptops, registrerat oss själva, fått våra ID-kort, skrivit på Community Agreement etc. Utöver detta (Som kanske tar upp 1/5 av dagarna, trots att vi är schemalagda över halva dagen) har vistelsen bestått mycket av:


Hängande i min courtyard. Har livemusik 24/7 för två av mina roomies spelar gitarr och två andra i mitt hus andra rum också. Det är kul, förutom framått tolv på natten, och de spelar bra musik!




Bonding games. ''Qua'' ''Rape'' och här spelar vi ''Kabbadi''. Och för er som tror att Kabbadi bara är en lek! Icke! Det finns till och med VM i Kabbadi. Serious business.


Vi har också haft triveni fair. Här visar alla andraåringar vilka triveni (dvs aktiviteter efter skolan) som finns. På bilden är min rumskompis Abhijit. Han är coordinator för triathlongruppen. Jag intresseanmälde mig på följande:

Global Affairs discussion group
Initative for peace discussion groupe
En aktivitet där man arbetade med mentalt handikappade vuxna nere i byn brevid campus
Yoga
En aktivitet där man för bio-fuel av maten vi slänger här på skolan
Sex and gender discussion group
En aktivitet där vi besöker och lär oss om den indiska sjukvården i byn
Traditionell indisk musik
Och philosophy discussion group

Man ska ha tre! Men jag ska hoppa av några. Ska bara kolla vilka som är värda att ha kvar bara.


Hängande i allmänhet. Bild 1: Jag och Akira. Bild 2: Mathilde (mina norska andraåring) och Karanjit (min indiska rumskompis).

Det roliga är att jag har skrivit på det här utkastet i tre dagar. Så fort jag sätter mig så är det något som händer och jag måste gå. Ett ganska bra exempel på hur mycket som händer här!

Nu är klockan mycket, och jag ska gå och lägga mig. Jag har inga blocks imorgon bitti, men man går ju såklart upp åtta för frukost. Idag har jag varit och studerat ettprogram skolan driver vid namn Akshara; imorgon ska jag till Pune. Men mer om det senare. Hej