02/11

Hej! Så nu är jag här igen! Monsunen har minsann sin charm, men den går inte riktigt hand i hand med elektronik. De första veckorna gick kanske hälften av alla laptops på campus sönder på ett eller annat sätt. Min med. Då lämnade jag in den till IT center och fick tillbaka den en tid senare med ett nytt moderkort. IT-gruppen är väldigt roliga. De är som tagna ur en amerikansk high-school serie, haha.

Men, under den föregående månaden hände väldigt mycket. Fick rutiner, failade matematikprov och sånt. Jag ska försöka berätta om det mesta (bara inte just nu... för det skulle bli väldigt långt för er, och väldigt jobbigt för mig)! Om jag börjar i kronologisk ordning, så hade indierna i början av september en mycket stor och rosa festival för att fira Ganesh. (Kan tilläggas att efter denna festival har de hunnit med två till! De vet hur man festar till det de.) Efter att ha spelat indisk pop och dansat framför en Ganeshstaty i sju dagar så, ja, avslutades allt med att dansa ännu mer framför en staty, kasta rosa färg överallt och tillslut dumpa statyn i floden. Det tog ju självklart vi del av också. För man ska ju lära känna kulturen man lever i! Och ha kul samtidigt.

Så. Arbetarna här på skolan (kockar, städare, trädgårdsmästare (vi har ca 30) etc) hade under veckan satt upp sitt eget lilla tempel bakom caf. Vid tvåtiden drog vi med dit! Då såg det ut såhär:

Altare

Man gick fram och bad en bön (om man var hindu) och målade sin panna med röd eller orange färg. Det senare kunde man ju inte missa.

Pramod!

Justine

Ah, den här bilden visar väldigt väl för hur man känner sig under regnet. Det hade monsunat hela dagen och så kommer solen och Tudors (till höger) infall av extrem tacksamhet när den första solen bröt sig ur molnen talar för hur många av oss kände sig. Tro mig.

Men, så började man lasta in Ganesh i en lastbil.


Som började köra iväg, och man följde efter.

Sedan kom färgen!

Och musiken! (folk dansar)

Ingen vet riktigt vad som hände här.

Det blev lite kjedligt efter ett tag (dvs en och en halv timme). Så jag klättrade upp på lastbilstaket och hängde där.

 Efter ungefär tre timmar (de körde fördjävla långsamt. samma väga tar annars tjugo minuter) nådde vi målet, dvs byn nedanför skolan! Och en till Ganeshstaty.

Och vi träffade kompisar.

Som väldigt gärna ville ta ett kort på oss.

Sedan började kvinnorna bära offerkorgar.

Och männen statyer.

Ett redigt processionståg.

Och vi oerfarna kämpade på! Genom lera och bäckar och hål fyllda av vatten och lera.

Nere vid flodbädden började alla sjunga och dansa.

Så dumpade de den första statyen i sjön.

Men fler skulle i!

Och kvinnorna, ja, de offrade på.

Indierna var relativt rosa.

 Vi från skolan var väldigt rosa
.

Och så var det slut och när jag kom hem så tog Karanjit den här bilden. Ca det roligaste jag har sett.

Det var faktiskt sjukt kul, den där festivalen. Färgen stannade i mitt hår två veckor, så jag gick runt med en lila framtidsfärg i mitt hår. De som är blonadare (i.e. 90% av alla skandinavier har fortfarande rosa hår) har fortfarande rosa hår. Det ni!

Men det var ju inte bara festivaler som skedde.

Jag åt tillexempel en meterlång dosa med Rounak och Samantha.

Och så regnade det. Både på campus

och utanför campus.

Så då läste jag i regnet. Och det var väl det!

Fortsättning följer (när jag orkar, hehe)! Nu ska jag äta mat.

Väl mött!