06/11

Nu tänkte jag att det vore en god idé att slänga in ett inlägg här, så det ska jag göra! För ett litet tag sedan hade vi en exeat-helg, vilket innebär att vi får tre dagar till att resa. Tillsammans med Corné, Justine och Maya (Rounak och Roshni var med på ett hörn med) åkte jag till Mumbai.

 Fick skjuts av Rounakh (T.h.) till Mumbai! Alla indier är rika och reser med privata bilar. Vi är framme i Mumbai och försöker köpa biljetter till ett pendeltåg. Det är för det mesta ett skämt, men nu hade vi två Hindi-speakers.

 Är på tågstationen och väntar på tåget. Livet liker! Woop

 Sedan hoppar vi på ett tåg. Att åka tåg här är mycket spännande. Man kan t.ex. hänga ut med hela kroppen utanför vagnen. Och då kan man smälla huvudet i en stolpe brevid spåret, som en från vår skola gjorde för 5 år sedan!

 När vi har åkt i tjugo minuter får vi veta att vi är på fel tåg, haha. Så då hoppar vi av för att byta.

 Sa jag att det är mycket folk här?

 Sedan är vi framme i stadsdelen Juho. Här fanns det en blommarknad under tågstationen.

Vi går in på en restaurang i närheten! Jag beställer Palak Paneer och roti. Palak Paneer är en typ av ost (det bästa substitutet för kött någonsing, ska ta med det hem i sommar) och roti är brödet från himlen.

 Sedan gick vi och såg en pjäs. Det var en komedi som handlade om hur George W. Bush skulle besöka indien och den amerikanska ambassaden höll uttagningar för vilken ''vanlig-medelklass-indier'' han skulle få skaka hand med. Egentligen var den inte fruktansvärt rolig. Men i Indien blir allting tio gånger roligare.



 Vi kom ut från teatern vid elvatiden, och då tog vi en taxi till en annanstadsdel för att hitta någonstans att sova. Corné förhandlar med taxichauffören.

 Hittade det mest obskyra vandrarhemmet där vi fick ett rum för 200 Rs/natt (dvs tjugo kr).

 Klockan är ett och vi är utsvultna, så vi letar efter någonstans att äta. Går förbi många lägenhetskomplex.

Till sist kommer vi fram till det här ståndet tio minuter innan stägningstid. Köper en paneer-rulle! Ja, paneer är det enda jag äter här.

 Vi vaknar upp och beger oss ut i staden! Hittar ett palats.

 Vi tar en buss till Bhendi Bazaar (Det är den korta historien - i den långa tappar vi bort varandra och jag träffar en brittisk koomiker som ska äta stadens starkaste maträtt osv.). En antikmarknad  först och främst men de hade andra saker med! Borde verkligen ha fotograferat antikvariaten.

Så besöker vi ännu mer, äter mat, hittar vårat inre jag etc. Men sen blir det kväll och då har vi fått äran att sova i Roshnis lägenhet! Med en mycket god utsikt.

Dagen efter hamnar vi på ett café och dricker kaffe.

Sedan åker vi runt med buss. Alla indier stirrar på mig, somliga filmar mig med. Och då är jag inte ens speciellt blond!?

Vi köper sweet lime juice vid ett juicestånd! Den bästa frukten. En hybrid mellan apelsin och clementin.

Sedan satte vi oss i en park och läste och spelade fotboll. 

På kvällen upptäckte vi att alla (förutom jag!) hade löss (någon som är väldigt vanligt på MUWCI). Så vi hade en kollektiv avlusningsdusch. Då har jag prickat av det på min att-göra-i-livet-lista.

Ironin i att bo i en lyxig lägenhet med utsikt över slummen.

Vi vaknar upp. Äter frukost och hänger innan vi ska bege oss hem till campus.

Bussresan hem. Att åka budgetklass i Indien är ungefär det bästa man kan göra! (Om jag låter ironisk nu så är jag inte det - det är fördjävla värt.)

 Vi måste byta buss i Pune för att ta oss till Paud, den närmsta byn.

Men vi bestämmer oss för att lifta istället. Efter ett tag liftar vi på en fantastiskt trevlig kvinna som bjuder in oss på te i hennes hus. Här väntar vi utanför hennes dörr medans hon parkerar bilen. (Sedan hade hon glömt husnycklarna på kontoret och var tvungen att åka tillbaka, men det är ju en annan sak)

Allt eftersom kommer vi hem. Välbehållna, trötta, hungriga, och mina medresenärer hade fortfarande löss.  Och det var slutet på denna resa.

Väl mött!