25/01. del 3/3

Jodhpur: 29:e december

Det var dags för Rajasthan: indiens ökenstat. Vi stannade först till i Jodhpur. På väg från Amritsar fick vi tillskott av Megan, från England. I Jodhpur promenerade vi runt bland alla små gator. De säljer kryddor överallt. Vi köpte inga, utan satsade i stället på mekhani lassi, som är en slags milkshake med saffranssmak (kan vara något av det godaste). Mötte även upp en klasskompis, Kavya, och var uppe och tittade på det enorma fortet (där jag inte fick ta bilder, men tog en i smyg). Här var jag äntligen frisk för första gången, och var väldigt glad över att kunna äta mat!

Jaisalmer: 31:e december

 Jaisalmer är i princip så långt västerut man kan komma i Indien. Här är byggnaderna gamla, tempeln utsmyckade, korna i överflöd. Gick mest runt inne i borggården och åt mat. Kunde också ta av mig långkalsongerna för första gången sedan Khajuraho, samt gå i t-shirt. Victory.  På den näst sista bilden ser ni ett hotellrumm (går att ifrågasätta) som vi hyrde för 1 kr natten. Nu hade vi bestämt att vi skulle fortsätta på kameler, så det gjorde vi.

Öknen: 2:e januari

I tre dagar var vi ute bland sanden med våra kameler och två guider. Vi åt mat som lagades över lägerelden, sov under stjärnorna, vaknade vid soluppgången och sådant spännande. Tyvärr så blev min kropp relativt misshandlad av dessa djur, och efter tre dagar kunde jag inte riktigt gå. I korta drag så kändes mina stjärtben som två stenar som slog sönder min vävnad innifrån för varje nytt steg som kamelen min tog (och den tog många). Annars hade vi sjukt kul a la skratträningsvärk.

 William och jag tyckte att det skulle vara obscent kul om vi tog äventyrliga indiana jones-bilder med kamelerna...

... jag misslyckades. Men ni kan ju iaf se hur seriös jag är brevid Shiva, i en turban, långkalsonger och ett par strumpor i handen. Tar kamelfotografering på stort allvar.

Udaipur: 4:e januari

Nu var vi framme till vår sista hållplats, som även råkadar vara ''indiens mest romantiska stad'', Udaipur. 

 Här var allting löjligt fint. Alla byggnader såg ut som de var tagna ur en orientalisk ali-baba saga (är alibaba ens orientaliskt??? men ni förstår vad jag menar), och mitt i staden fanns det en sjö.

Vi bodde på ett hotell inne i en gränd. Duschade av oss all sand från öknen och gick långa vägar för att se saker som: en enorm trädgård någon kung var tvungen att bygga till sina 48 kvinnliga tjänare som han råkade få i bröllopspresent. Var uppe på ett berg för att se utsikten, och åt väldigt, väldigt god mat på en resturang vid sjökanten. Hade helt enkelt en väldigt god tid under våra sista dagar.

Efter alla nattbussar, alla tågresor, alla feberyror och alla kameler var jag hemma, och där träffade Karanjit och Abhijit för första gången på en månad. Charmerande bilder på mina rumskamrater.

Nu har terminen börjat. Vi har fått en ny rektor. Hänger återigen med Abhijit, dricker kaffe i solen och äter knäckebröd med prästost till frukost. Livet är ganska bra helt enkelt.

23/01. del 2/3

Shimla: 22:e december 

 Efter Agra gjorde vi ett kort, oplanerat stopp i Delhi (vårat tåg var 6 timmar försenat, så vi missade vårt anslutningståg), där vi bodde hos Akul. Åt en halv parmesanost där med. Kunde inte stoppa mig. Två nätter senare begav vi oss till Shimla, där vi hälsade på Parikshit (nedre bilden). Han bodde i en lägenhet med en sjuk utsikt över staden (bild ett, ja! hela staden klättrar!)

 Vi sysselsatte oss med att klättra upp till stadens högsta punkt (2500 meter högt) för att se på Hanuman-templet. Hanuman är en man med ett aphuvud, och legenden säger att han hämtade en blomma här uppe, för att rädda någon annan gud med ett annat djuransikte, eller något sådant. För övrigt så fick vi hädanefter sällskap av den här tyska damen, Naomi.

 Eftersom att julafton inföll när vi var där gick Parikshit ut och sågade av en gren för vår skull. Som hans syster senare dekorerade med disco-blinkande ljusslingor och bomull. Kanske en idé för nästa år, mamma och pappa!

Shimla brukade vara den brittiska sommarhuvudstaden. Så det finns en mängd brittiska 1800-tals byggnader. Vi promenerade till den äldsta. Bl.a. så skrev man på uppdelningen mellan palestina och indien i detta rum. Historisk kuriosa!!! (Jesper)

 Där är allt så djävla bra. Kommunen har förbjudit plastpåsar, autorickshaws (små taxis), och att tuta med bilen, så det är rent, lugnt och tyst (om man har varit här, (filippa) så vet man hur mycket oljud autorickshaws och bilar för).

  Vi gick runt längs alla gator som kringlade sig upp för berget (glömde nog att säga det, men höjden är runt 2300 meter), och var ute och promenerade i skogen. Såg granar för första gången på ett halvår!

Naomi, William, Parikshit och Leo.

Sedan begav vi oss vidare.

Amritsar: 26:e december

Nästa destination var Amritsar. Mina rumskompisars hood. Där finns det heligaste templet för Sikhs (de med turbaner/små bollar på huvudet - Karanjit är av denna religion, om någon kommer ihåg honom). Där inne offrar man till en död guru, badar i den heliga poolen och lyssnar till bönesånger som spelas live hela dygnet runt. Och så måste man ha på sig huvudbonad och gå barfota (på våt marmor, när det är vinter).

 Har glömt att säga det, men indien är ju inte bara soliga stränder i kerala. Det är också djävligt kallt. I Shimla och Amritsar kröp temperaturen ner mot 4 grader på natten. Det kanske inte är något mot den svenska 30-minus-vintern, men då har vi ju iaf uppvärmda hus och varmvatten (att ta hinkduschar med kallvatten när rummet man bor i är 5 grader är livet alltså).

 En liten bit utanför Amritsar finner man Whaga border. Det är gränsen mellan Pakistan och Indien. Varje eftermiddag när gränsen stängs så håller båda sidorna en cermoni där de gör olika militärövningar för att visa vem som är starkast. Alla blir sjukt nationalistiska och skriker ''HINDUSTHAN'' osv. Men det är inte på lika stort allvar som det låter, de retas med ömhet.

Sedan for vi till Rajasthan. Mer om det i nästa del. Tills dess: ha det gott!